A world of time and space inside a funny blue box

 
OKEJ. NU KÖR VI.
Nu ska jag berätta om en av dom bästa dagarna i mitt liv. Och jag överdriver inte ens när jag beskriver det så. I lördags (då jag fortfarande var i London buhu, VILL TILLBAKA) så gick jag & systeryster upp supertidigt & tog tåget till Cardiff. För vet ni vad som finns i Cardiff? DOCTOR WHO EXPERIENCE.
Först fick vi en rundtur runt i Cardiff av en tour guide som förövrigt var hur rolig som helst. Vi gick runt där & hon pekade ut massa ställen där Doctor Who & Torchwood (som är en spin off-serie till Doctor Who) har spelats in, vi fick veta massa kul fakta & internskämt & aaah. Det var så coolt när hon pekade ut något & man verkligen kände igen det & tänkte "SHIT, fatta att det verkligen har spelats in HÄR, där jag står!!!". Lite (MYCKET) fangirling blev det såklart.
Sedan fick vi gå på en annan tour, vi blev ledda till studion där the TARDIS var. Alltså den riktiga tardisen, vi fick gå in i den, PÅ RIKTIGT. Det såg exakt ut som i tv-serien, det var så himla overkligt. Men typ en av dom bästa känslorna någonsin. (Tardisen är alltså den där blå lådan som the Doctor flyger omkring i rymden & tiden med)
Efter det var det själva Experience. Det var så himla coolt. Vi fick se en liten filmsnutt, sen gå in i ett rum, & the Doctor (Matt Smith, som spelar doktorn alltså (tycker att det är så kul att han ställde upp på det här!!)) ploppade upp på en skärm. Han berättade för oss att han satt fast i the Pandorica, och vi var tvungna att hjälpa honom. Vi gick igenom flera olika rum, vi flög Tardisen (en fejk-verision den här gången), blev tagna av både Daleks & Weeping Angels (som är dom kändaste Doctor Who-monstren) & ja. Det var som att vara med i ett Doctor Who-avsnitt. Det var helt fucking underbart. Jag & Linnea var dock nog dom mest exhalterade i hela rummet haha. Men alla tar ju kanske inte ut sin glädje genom att hoppa upp & ner i & för sej, hehehe.
När vi kom ut från att har flygit med doktorn (hihiih) så väntade ett museum med massa kläder som använts i serien, gamla verisioner av Tardisen, information om alla dom elva doktorerna, massa olika monster som varit med. Det var med andra ord extremt nördigt & bara Whovians skulle uppskatta det, vilket vi gjorde, DET VAR GRYMT.
Bilder från världens bästa dag:
The Torchwood-tower, som är högkvarteret i spin off-serien Torchwood (uppenbarligen). ↓
Kyrkan som är med i avsnittet "Blink" av Doctor Who. ↓
Det här var en asrolig grej. En av karaktärerna i Torchwood dog (bara karaktären alltså, skådespelaren lever) & fansen blev så upprörda att dom började sätta upp små meddelande, typ "R.I.P" & sånt, på den här väggen. Det blev en större & större grej, fler & fler fans sätte upp grejer här. Det roliga var att människor som inte var fans sörjde honom också, "så tragiskt, han var så ung". Dom fattade alltså inte att det var en påhittad figur ur en serie, utan trodde att det var en riktig människa. Så till slut sattes en skylt upp (den lilla svarta till vänster) där det förklaras att han inte fanns på riktigt. Tycker det är så kul att se att fans kan vara såhär dedikerade! ↓
TARDIS!!!! ↓
Världens lyckligaste tjej. ↓
Läskig Matt Smith-docka. ↓
Tardisen på åttiotalet. ↓
Nionde doktorns Tardis. ↓
Jag & The Face of Boe. Tötis. ↓
Jag & vad jag tror är den coolaste varelsen i Doctor Who någonsin. Hon heter Madame Vastra & hon är en Silurian. Så rackarns häftig. ↓
Sötaste varelsen i Doctor Who. DEN SÄGER BLUBB ISTÄLLET FÖR ATT PRATA, SÖTISEN. ↓
Ett café som doktorn & hans kompanjoner är på, "i USA". Så kul med Cardiff, för att komma till USA behöver man bara gå några meter, haha. Vi åt hur som helst jättegoda hamburgare & drack alldeles för söta milkshakes här. ↓

Det var de som älskade mest, de av kärlek besatta, det var dem som frosten tog

HI HONEY, I'M HOME.
Hej mina gosetosar. Är hemma nu. Samma gamla härliga, politiskt korrekta (inte för att Storbritannien är så värst o-politiskt korrekta, i & för sej), något tråkiga Sverige. Det tog cirka två minuter på tåget mot flygplatsen innan jag började längta tillbaka. Nu är det officiellt. Jag älskar London. Ska flytta dit så fort jag kan. 
Jag ska strax blogga om mina två veckor där (som förövrigt har varit bland dom bästa veckorna i mitt liv). Men först ska jag fortsätta med det jag har gjort hela dagen. Det som är så bra med att ha en nördig pappa, det är att när vi nördar samma saker så köper han det utan att jag behöver fråga snällt med valpögonen på högsta volym. Så gissa vilken bok han hade förbeställt för flera månader sen, som väntade på mej när jag kom hem? That's right. Torka aldrig tårar utan handskar del tre. 
Så nu ska jag äta smulpaj med glass & jordnötssmör, läsa & fulgråta i mina mysbyxor. 

If love is just a game, then how come it's no fun? And if love is just a game, how come I've never won?

Hej oj hoppsan, det fanns visst en blogg här också. Som behöver skötas om & få kärlek. Förlåt bloggen. Ska bättra mej. 
Dom senaste dagarna har bara flugit förbi, om ni ursäktar mej för att jag använder ett så klyschigt uttryck. Vi har varit på en musikal, A Chorus Line, som verkligen var hur bra som helst. Massa, massa dans, ååh jag är så fascinerad av dans. Vi har sett två säsonger av Supernatural på.. en vecka? Vi är så dåliga haha. Varit på Computer Exchange, ett ställe som säljer begagnade filmer & serier, två gånger. Varit på Forbidden Planet (nördaffären hihi) TRE gånger. I dessa affärer har jag spenderat X antal timmar & slösat X antal pengar. 
Vi har ätit lunch i form av att köpa färdiga sallader på Tesco & äta sittandes i gräset i någon park. Bästa sättet att äta lunch på. Sen har vi varit på Pancake House & jag åt en GIGANTISK bananpanka med nötter, vaniljglass & varm chokladsås. Ja, det var precis lika matgasmigt som det låter. JA, ni borde vara avundsjuka. När vi ändå är på mat-temat (när är vi INTE på mat-temat på min blogg?): vi åt brunch på M1lk, i Fannys värld även känt som VÄRLDENS JÄVLA BÄSTA STÄLLE. Bra musik, trevlig personal, jättegod mat, OCH SÅ HIMLA SNYGG INREDNING. Det finns inte en stol/bord/tallrik/bestick som ser likadana ut, allt är helt omaka & helt underbart. Underbart ställe. Ska ni till London, så se till att äta på M1lk i Balham. 
Igår besökte vi St Barts hospital. Serien Sherlock (som förresten ALLA som inte har sett borde se, för den är förjävla grym (BÅDE Benedict Cumberbatch OCH Martin Freeman är ju med liksom?!)) har spelats in där. Faktum är, det var en av som sista scenerna av sista avsnittet på andra säsongen (tredje säsongen kommer i höst TJOHO) som spelades in där. Det slutar med en enormt störande cliffhanger, så på telefonkiosken precis intill sjukhuset har folk skrivit små meddelanden, typ "I BELIEVE IN SHERLOCK HOLMES". Vi skrev också små grejor, hihi. Dessutom träffade vi två amerikanska fans där också som var hur snälla som helst. 
Slutsats, jag har det väldigt bra här. Därför jag inte bloggar så mycket. Men ett löfte ska jag göra, mestadels till mej själv, men också till alla andra, vem som nu bryr sej. När jag kommer hem ska jag göra klart videobloggen som har varit halvfärdig i typ två månader nu & jag ska fixa en ny desig till bloggen. HÖR DU DET FANNY. Bra.
Puss på alla fina människor därute. Hoppas ni har ett underbart sommarlov, hoppas ni äter er mätta på glass & jordgubbar, hoppas ni umgås med människor som är lika fina som ni. Hoppas ni har det jävligt bra med andra ord. 
Långt, långt inlägg med alldeles för cheesey slut.Sorry 'bout that.

RSS 2.0