När snoret fryser i näsan, då vet man att min tid är kommen

HEJ KOMPISAR.
Hörreni, det har hänt en väldigt stor grej i allas våra liv som jag ännu inte påpekat på bloggen. Eller, inte allas kanske, men folk som bor ungefär där jag bor. DET HAR KOMMIT SNÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!!! "Öh men Fanny, vi har ett eget fönster att se genom, du behöver inte berätta bla bla bLA !BFJucvEQRUAGTF4-qgrbg", kanske ni säger då. "Sluta upp med att försöka vara humoristiskt bittra och låt en liten tjej vara glad", kanske jag svarar. 
Liksom, bara titta. Jag frös fingrarna av mig för att ta den här selfien, så u better like it.
Det är halt dock, jävligt halt. Jag halkade nästan omkull en gång på vägen hem. Sedan halkade jag omkull på riktigt en gång också. Smack, rakt ner på ett knä i den isiga asfalten, som om jag skulle fria till den där främligen som råkade gå förbi just då. Sorry, du främmande tant, men jag tror inte vi är redo för en förlovning än.
Innan jag ens hade hunnit falla till marken tänkte jag "åh, hoppas det blir ett skrapsår så kan jag visa det på bloggen!!!". Vare sig mina prioriteringar är skeva eller ej kan vi diskutera en annan dag, poängen är att det inte blev något synligt sår. Så jag redigerade dit ett. KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS.

Tur att jag inte lever på endast revbensspjäll och lussekatter året runt

HEJ KOMPISAR.
Hur mår ni? Eftersom jag inte vet vad ni svarar och har ett sådant där irriterande inbyggt positivt beteende så tänker jag anta att ni mår bra. Vad bra! Själv mår jag så där konstigt juligt. Ni vet när man har ätit en väldigt köttig diet två dagar i sträck, tryckt i sig knäck och lussekatter till frukost för "det är ju ändå jul", och sedan hängt hos sina bästa kusiner hela annandagen och blivit ännu mer gödd på socker och kött? Så mår jag. Min mage är i uppror. Men min själ är glad i alla fall.
Nu ska jag sova i tusen år. Eller, skulle vilja. Snarare så ska jag sova tills alarmet ringer, alldeles för tidigt. Jädra bajs.

Effekten av att se den där science fiction-filmen

HEJ KOMPISAAAAAAR.
Okej, nu har det hänt. Ikväll åkte jag med la familia till en sådan där liten biograf och såg den där science fiction-filmen alla har pratat om. Vad hette den nu igen, war stars? Något sådant. Spontana tankar? Well...
FY FAN I HELA JÄVLA HELVETE VAD BRA DEN VAAAAAR!!!!!!!!!!!!!! Den var liksom som de tre första, den hade liksom fångat essensen av orginal-Star Wars, humorn och känslan och AAAAAH. Jag är så glad. Så jävla bra. Hundra miljoner av tio. 
Okej, om du inte har sett den än så se detta som en officiell SPOILER. Ni vet den där saken som händer med den där människan, som är assorglig? Den har inte hänt. Precis som med Dobby, Fred, Remus, Tonks och hela den högen, så har det inte hänt. Tänker för evigt blunda för detta nonsens. Har INTE hänt. Okej, SLUT PÅ SPOILER (som i och för sig inte var så spoilig men u better be careful liksom).
Ja, jag hade världens bästa tröja på mig också. Fick den i julklapp, det stod "Från Yoda", med mammas handstil. Superfint.

RSS 2.0