Jag har ett problem. Jag är ALLDELES för rolig. Det är sant, alldeles, alldeles för hysteriskt rolig. Igår, när jag satt på tåget hem och var superfredagstrött, somnade jag. Det var så himla skönt, jag satt där och tog igen de timmarna jag natten innan hade spenderat med min dator istället för sömn.Allt var frid och fröjd.

Men. Sedan började jag drömma. Alltså, jag älskar att drömma, och drömmer typ aldrig mardrömmar, så det var inte det som var problemet. Jag sa ett skämt i drömmen, som jag inte minns nu (även om jag hade kommit ihåg det hade det säkert varit skittråkigt ändå), och det skämtet var så roligt att jag i drömmen fick jag i verkligheten att skratta till.Högt. I ett tåg fullt med människor.

Jag vaknade av skrattet, precis som man kan vakna av att man snarkar. Jag är inte en sådan som skäms för så värst mycket saker, men min nyvakna hjärna fick panik.HerregUD TÄNK OM NÅGON HÖRDE?!?!?! OMG OMG OMGGGGGG.

Så jag låtsades att jag inte hade vaknat. För det var ju inte alls uppenbart. Sover, skrattar i sömnen, vaknar, tittar sig panikslaget runt på människorna i vagnen, och fortsätter sova som att ingen skulle ha märkt att jag vaknade. Smooth, Fanny.

Finns väl inte så mycket mening med den här historien. Bara kul. Jag är så rolig att jag får mig själv att skratta till och med när jag sover. DET är bra gjort.