Idag tänkte jag ta en morgonpromenad innan frukost, för att PEPPA mig själv för en NY, BRA SKOLDAG™, eller whatever. Jag tänkte ju då att det skulle bli ett harmoniskt, filosofiskt strosande med kvittrande fåglar och soluppgång. Men så glömde jag bort en ytte, pytte men trots det avgörande liten, liten detalj; JAG BOR PÅ LANDET, OCH MÅSTE DÄRFÖR GÅ UPP AAAASTIDIGT, OCH DÅ ÄR DET MÖRKT UTE. Det där ska läsas med Hades från Herkules röst förresten, jag skriker inte bara utan anledning.

Så ja. På min "mysiga morgonpromenad" var det becksvart. Och om man heter Fanny Sjödahl kan man då inte sluta föreställa sig zombies i varende hörn. Min mysighet ersattes helt enkelt av ren och skär fasa.

Ja, ja, det gjorde ju att jag gick snabbare i alla fall. Powerwalk... Hehe?