Denna poster är jag beredd att ta en kula för

HEJ KOMPISAR.
Oj, oj, oj. Vilken dag. Vill ni höra om mina äventyr? Eller, varför frågar jag ens? KLAAAART att ni vill. I morse gick jag upp så där okristligt tidigt som man måste om man är hemma hos sina päron mitt ute i ingenstans och ska jobba i Norrköping klockan nio. Bara det att jag tydligen inte skulle börja klockan nio, utan klockan elva. Tyckte att jag hade kollat schemat ordentligt men uppenbarligen inte. AAAARGH, varför är jag sådan här?? Men jag tänkte vara så dära optimistisk, och kom på att jag ju utnyttja mina två extra dötids-timmar i Norpan till att köpa julklappar. Förutom att det var för tidigt för några affärer förutom typ Konsum att ha öppet, och eftersom jag inte hade planerat att köpa julklappar där gick den planen i kras. 
Så jag bara gick omkring i Norrköping. Tittade på fina juldekorationer. Frös. Fick skoskav. Det var roligt.
Hittade efter löjligt lång tid (och efter att ha gått förbi det två gånger, suck) Espresso House och köpte en tomtelatte. För det tyckte jag att jag förtjänade. Ha. 
Dessa två timmar var dock inte helt bortslösade (även om jag hellre hade spenderat dem sovandes), för jag hittade en Far och Son + Joy-poster som jag rev ner. Den var alldeles regning och blöt, och rätt trasig. Men en poster med Joy M'Batha på är ändå en poster med Joy M'Batha på, liksom. 
Om jag gråter för att jag inte kan gå när de spelar i Norrköping på fredag? Lite (mycket).

Jävlar vilken stake

HEJ KOMPISAR.
Alltså shit pommes frites, det är liksom första advent idag??? IDAG?? Jag har haft så mycket för mig på sistone att jag typ har glömt (wtf??) att jul är en grej. Och den är på väg, SNART. WOHOOOOO!!! Detta gör mig ungefär femtio procent apexalterad, och femtio procent skrajsen, för att hallÅ, JULKLAPPAR?? Jag har inte köpt några. Eller planerat några. Jag vet typ inte ens vilka jag ska ge till eller vad eller hur eller när eller AAAH. Lite sådära panik, ni vet. Att inte vara lite lätt hysterisk är något jag behöver jobba på känner jag spontant.
Men julen är på väg i alle fall, och jag är glad, mestadels. Adventsljusstakarna är uppe. Tjoho.

Om någon vill anställa mig som älvkung på heltid är jag helt på

HEJ KOMPISAR.
Åh, herregud. Puh. Okej, det här med att blogga också. Den senaste veckan har varit så fullproppad med stuff att bloggen inte direkt prioriterats. Ni vet den där grejen jag har hållt med ända sedan i typ september, det där med att jag skulle regissera och skådespela i En Midsommarnattsdröm tillsammans med mina fina teaterpolare? Det uppspelet var igår, och... Ja. Hm. Jag vet typ inte ens vad jag ska säga. Jag varken knappt åt eller ens andades på hela dagen för jag var SÅ nervös, men alltså... Det gick bra. Jag måste få påstå, om ni ursäktar en liten stunds total narcissism, att det gick så fruktansvärt, jävla asbra. Vi är så himla, förpillat skitduktiga. Jag är så stolt och glad och MMMMMH. Vi äger. 
Att gå från att inte ens ha repat med en publik större än en enda person, till ett helt hav med människor som faktiskt skrattar, HÖGT, åt skämt som jag har skrivit, åt koegrafi som vi har kommit på, som ger oss fucking STÅENDE OVATIONER i slutet, alltså... Herregud. Som sagt, jag är så stolt över det här och jag tycker så himla, HIMLA mycket om alla som har varit inblandade och gjort detta med mig och asdfghjkl. Detta är det absolut roligaste jag har varit med om.
Det här är den bästa bilden jag har än så länge, men det kommer komma fler, mååånga fler, oh yes. Detta släpper jag inte i första taget. Men fo real, visst är vi fina?? Åååh. ♥

RSS 2.0