Om jag kallar det "konst", kommer jag undan med att ha gjort ett grishuvud?

HEEEJ KOMPISAR.
Idag har varit en fullspäckad dag in the life of the Fanny. Jag har sovit lite för länge, haft huvudvärk, ätit choklad på grund av noll procent självdisciplin, haft huvudvärk, gått på promenad, haft huvudvärk, slösat bort mitt liv på att titta på Youtube-videos jag redan har sett, och, hm, låt oss se, HAFT ONT I HUVUDET. Ööööööh. Eller okej, jag har gjort en rolig grej. Jag har gjort ett grishuvud, i lera. Jag har aldrig skulpturerat något i hela mitt liv, och jag är inte ens säker på om "skulpturerat" ens är det rätta ordet, men är för lat för att googla.
Hur som helst, grishuvudet. Jag gjorde det, och det blev faktiskt helt okej, och jag är faktiskt rätt förvånad. Jag är fan bra på ALLT. 
Anledningen till detta är inte bara att jag fick ett plötsligt behov av att ha ett grishuvud i mitt liv (dock hade det varit en väldigt mycket roligare anledning), utan för att jag förhoppningsvis ska använda det i en teaterföreställning någon gång i framtiden. Ni kan gissa vilken känd bok den kommer vara baserad på.

Lite tankar om Orange Is The New Black

HEJ KOMPISAR.
Och fiender. Insåg att jag aldrig någonsin har sagt hej till mina fiender, vilket ju är lite elakt. Inte för att jag vet varför mina fiender skulle läsa min blogg, eller vilka mina fiender ens är, men om ni finns och om ni läser: HEJ. I alla fall, åter till mitt liv. ÖÖÖÖÖH. Det är vad jag har att säga om det, mitt liv alltså. I fredags kom en ny säsong av Orange Is The New Black, även kallad min fucking favvoserie i hela världen, och i lördags natt såg jag sista avsnittet. Nej, jag har inget liv utanför tv-serier, jag lever genom mina fantasier och dagdrömmar. Så, nu vet alla det.
OCH HERRE MIN FUCKING GUD, vad jag grät. Det var en sjukt bra säsong, men jag är så ledsen. Och besviken. Och jag känner att det som hände inte borde ha hänt. Okej, fuck it, jag orkar inte prata i gåtor längre. Om du inte har sett senaste säsongen av OITNB, consider this your official spoiler alert. 
 
 
SPOILER ALERT.
 
 
 
 
 
SPOILER ALEEEEERT.
 
 
 
 
SPOILEEEEEER ALEEEEEEEEERT.
 
 
 
Okej, hm. Poussey förtjänade inte det där. Jag är så himla trött på att lesbiska karaktärer dödas hit och dit i tv-serier HELA TIDEN endast för shock value, för det har hänt lite för ofta, i lite för många tv-serier på senaste tiden. Jag är inte bara en överdrivet känslomässigt investerad fangirl, jag sörjer inte bara en påhittad karaktär, inte den här gången. Man kan säga hur mycket man vill om att de inte dog just för att de var queer, om hurvida deras död var nödvändig för att föra historien framåt, om att det bara är tv, och så vidare, men jag orkar inte längre. Inte med det som precis hände i Orlando, inte med all annat skit som sker mot alla queera människor i hela världen, inte när det finns extremt lite representation av lesbiska på tv överhuvudtaget, och när det äntligen finns det så dödas de endast för, som sagt, shock value. Det hände med Charlie i Supernatural, det hände med Lexa i The 100, det hände med Denise i The Walking Dead, Tricia i Orange Is The New Black och nu Poussey också. Visst, Orange har fortfarande typ den mest välrepresenterade casten på tv, men ändå. Poussey var en svart, lesbisk kvinna, som ÄNTLIGEN fick vara lycklig, som var i det allra första lesbiska förhållandet i Orange som inte var abusive (för att, även om det är väldigt mycket gayness up in there, så kan man ju inte direkt säga att någon av de förhållanden som fanns innan var särskilt hälsosamma). Så himla många kunde äntligen se sig själva representerade i Brooke och Poussey och deras förhållande, och de kunde inte låta det vara så. De kunde inte bara få vara lyckliga. 
Jag vet att det finns väldigt mycket större problem i världen än detta, jag vet att det finns många HBTQ+-are som har det mycket värre med represetation och så vidare, och jag vet att jag nog inte har skrivit detta på bästa sätt, för jag är så jävla ledsen, men på riktigt. Representation spelar roll. Snälla sluta döda alla lesbiska karaktärer. Vi orkar inte mer.

This just in: Jag är jävligt snygg

HEJ KOMPISAAAAR.
AAAAH. Jag är så TRÖTT. Inte nödvändigtvis i kroppen, den skulle nog orka med ett halv marathon och lite bugg, men skallen min är utmattad. Idag har jag socialiserat mig så himla dant, och jag har haft SÅ roligt, men gud vad människor gör min hjärna trött. Nu vill jag helst låsa in mig i mitt rum i tre dagar, titta på youtube, läsa och dricka te. Hur som helst, anledningen till detta eviga umgänge är att idag var jag först på sommaravslutningen på Ung Scen Öst, och på kvällen var jag på sommaravslutning med Östgötateatern. Trevligt av mina jobb att omedveten lägga avslutningarna på samma dag, med olika tider, så behöver jag bara vara snygg och social en dag istället för två.
För snygg var jag, DAMN. Titta på mig, känns det inte som att ni bara har "SETT LJUSET, JONATHAAAAN!!!"? Jag vill mena det.
Men mitt ansikte var ju inte det enda bra med denna dagen (även om det lätt är topp tre).  Trots utmattning just nu var det JÄTTEKUL. Jag har ätit för cirka två och en halv livstid, min laktosintoleranta magstackare är sur på mig nu (med rätta) men det var värt det. Just nu är jag inte lika fabulös, ser mer ut som ett troll. Men ett väldigt gulligt troll, får alla andra trollen att säga "JAG SER LJUSET, JONTHAAAAAAAN!!!!!!".

RSS 2.0