Imorse vaknade jag klockan sju, inte av en väckarklocka, utan av en hundtunga i ansiktet och ett gnällande läte. Mina päron är bortresta i några dagar, och jag är strandsatt här som hundvakt. Vilket jag fick att låta som om det var något dåligt. Utan snus i två dagar försmäktar jag på denna ö. Nä, inte riktigt så farligt. Jag och hundarna har det gött, äter halvfabrikatsmat, diskar, gosar och går på promenader. Halvfabrikaten är det visserligen bara jag som äter, även om de säkert skulle vilja smaka, och disken får jag ingen hjälp med heller av de latmaskarna. 

Men de är så gosiga att skeda med så de är förlåtna.