Grönkålschips, more like mums

HEJ KOMPISAAAR.
Alltså, på riktigt. Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Vad hände när jag föddes, som gjorde att min hjärna blev sådan här? Jag är ju helt jävla oförmögen att komma ihåg saker. I eftermiddags gick jag in till stan för jag skulle på ett möte, kom dit, och tyckte det var så himla konstigt att ingen var där. Kanske för att ingen skulle vara där, för att mötet är imorgon. AAAAH. Det låter kanske inte så farligt i och för sig, men saker som detta händer mig typ minst en gång i veckan, känns det som. Blir så trött. Det kunde ju varit värre dock, jag kunde ha missat ett möte istället. Eller typ, missat att gå till jobbet och fått ett samtal från chefen som bara "ööh var är du??". Vilket, eh, inte har hänt förstås. Aldrig. Hrm.
Något positivt med denna dagen då, för att vända på det hela: Jag har gjort grönkålschips. Jag var på Ica Maxi, de hade rea på grönkål, så jag bara köpte och bara åkte hem och bara gjorde det. Bara så där. Så fruktansvärt spontant, det är ju läskigt. Vill även bara klargöra att jag inte är sarkastisk, detta är utan att överdriva höjden av min spontanitet. Jag lever inte ett så värst äventyrslystet liv, nej. MEN HUR SOM HELST, tillbaka till de ytterst vilda och galna spontangrönkålschipsen. Det blev jättegoda, och jag känner mig dessutom så jääävla Ernstig?? Bara gör lite egna chips så där en måndagseftermiddag. Herregud. Vilken husmor.
Sedan det faktum att jag äter dom ur en tupperware-burk kan vi ju ignorera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0