Jag är spaghetti. Eller, egentligen är det mest mina ben som är spaghetti. Nu är det ju inte så att jag kommer ut ur garderoben med att jag i hemlighet är ett spaghettimonster (även om det hade varit ascoolt). Anledningen till varför jag känner mig som en överkokt tagliatelle är något mycket mer osannolikt än det. Jag har, håll i er nu, TRÄNAT. Alltså, sprungit omkring utomhus som en idiot och flåsat och svurit, och lagt mig ner på marken, gjort situps och flåsat och svurit. JAG. FANNY. HAR TRÄNAT. WTF????

Det är dessutom tredje gången på typ en vecka. VA??? Jag har verkligen gått och blivit en sådan där Hälsosam™ människa, som behandlar sin kropp som ett tempel eller whatever. Visserligen åt jag gräddtårta till frukost idag, men pshshshs. Det behöver vi ju inte diskutera. Att springa är egentligen något jag tycker är för jävligt och helst inte vill göra, men mitt knep är att låtsas att jag blir jagad av zombies/orcher/aliens/vad-nu-det-är-för-antagonister-i-tv-serien-jag-är-besatt-av-för-tillfället. Det funkar, tro det eller ej.

Här är en bild från för typ en vecka sedan, när det var olagligt varmt för att vara augusti och jag och Cajsa sprang omkring och svettades ändå. Vilka idioter. Jag var ungefär lika glad som jag ser ut.

Får jag förresten bara flika in och säga hur stolt jag är över mig själv att jag vågade springa i bara sport-bh? Hade jag haft något mer på mig hade jag dött av värme, ändå ville jag nästan ha en tröja över bara för att, helt ärligt, jag är osäker över hur min mage ser ut. MEN JAG VÅGADE. HA! FAN VAD JAG ÄGER. FAN VAD MIN MAGE ÄGER. Inte just nu, för den har har laktosintoleransutbrott på grund av gräddtårtan jag nämnde innan, MEN ÄNDÅ.