Jag trotsade förkylningen & har faktiskt varit utomhus lite idag, woho. Tro det eller ej, men efter artonde avsnittet av How I met your mother i rad utan uppehåll blir man lite trött på att ligga i soffan & bara ligga. Jag kände mej dessutom så instängd & det gjorde huvudvärken ännu värre. Så jag gick ut en stund, satte mej på de sönderslitna utemöblerna & läste en stund i solen. "Åååh Fanny, shit vad härligt & fint & ååh vilken idyll". Japp japp, en god bok i solen, låter inte det bara sådär äckligt hipster-på-instagram-perfekt?

Det var det också, till en början. Efter typ två minuter dock blev det problematiskt. De senaste dagarna har det samlats en läskigt stor flock (eller nej inte flock, ARMÉ) av fåglar på gärdet utanför mitt hus. Idag hade de flygit in i trädgården, & svärmade omkring över mitt huvud. Jag försökte så mycket att koncentrera mej på boken, jag försökte ignorera dem. Pappa tjatar ju alltid om att "det är ju bara att du möter din rädlsa bla bla bla", men efter typ tio minuter vågade jag seriöst inte vara kvar. 

Jag överdriver inte när jag säger att det är säkert hundrafemtio-tvåhundra fåglar därute. Typ tvåhundra äckliga, vita fjäderbollar med spetsiga näbbar & klor som bara väntar på att klösa ut mina ögon. Jag känner det i hela mej, det är ett fågel-apokalyps på g. Jag har alltid sett filmen The Birds mer som en profetia än en påhittad händelse, & nu har det börjat, nu har de börjat planera sin attack, de där fåglarna. När alla börjar bli brutalt mördade av elaka fjäderklädda mördarmaskiner, vem skrattar åt min fågelfobi då, va va VA?!

Ursäkta mej, jag kanske bara överreagerar (det gör jag inte).