Jag har 100% lagt penslarna sådär för att det ska se mer artistiskt ut

HEJ KOMPISAAAR. 
Ett inlägg, WOW. Jag är inte död. Vem hade kunnat ana. Shit pommes frites. Jag skulle vilja bara dela med mig av en liten lista över saker jag har gjort senaste tiden, slash saker som gör mig glad. Typ. Jag vet inte riktigt vad det här kommer bli, jag känner bara för att skriva lite.
 
En grej som gör mig glad är att The Walking Dead ÄNTLIGEN har haft säsongspremiär. Jag och Lina såg den tillsammans, precis som förra året, och alltså GOD. DAMN. Hon bröt sig ju in här och skrev ett litet gästinlägg om det hela (som jag inte upptäckte förrän typ igår, haha seg), som jag tycker täcker mina åsikter på det också. För att sammanfatta: "AAAAAH!!!!". Typ så. Så himla bra serie som har en sådan förmåga att slita ut min själ, stampa på den med spikskor och ändå få mig att be om mer. Fy fan. Side note: Lät det där fett kinky eller var det bara jag som tyckte det?
 
När vi ändå är på spooky-spåret (Walking Dead räknas väl ändå som en relativt spook-serie, eller? Det är ju inälvor och sådant i alla fall), så kan jag prata om förra helgen (eller förrförra helgen kanske, mitt minne är skit), var jag på Lisebergs halloween-grejsimojs, och det var SÅ FETT??? Varför har jag aldrig varit där under halloween förut, VARFÖR? Det fanns några olika skitläskiga (i alla fall om man är mes.se som jag) spökhus, över hela området spelades musik som fick mig att känna mig som en karaktär i Nightmare Before Christmas och allt ner till varenda chokladhjul var skräckpyntat. Inklvusive pumpor runt varenda. jävla. hörn. Det var så jävla fett. Jag dog. Dessutom fick jag uppleva det med några av de finaste människorna jag vet, och det är ju alltid ett plus.
 
Jag har ingen snygg segway till nästa ämne, så jag kör bara direkt på: DET SNÖADE IDAG. Det var bara en kort stund, och det smälte så fort det nuddade marken, men ändå. Det var fucking snö. Så fort halloween är över blir jag alltid peppad på jul direkt, och för en gångs skull håller vädret med mig.
 
En annan grej som har hänt idag är att jag har tittat på Rupauls Drag Race, vilket inte är så förvånande, eftersom jag gör det typ varenda jävla dag. Side note: Typ världens bästa program?? Jag skulle kunna skriva typ ett helt eget inlägg dedikerat bara till det programmet. Det kanske jag gör också. HUR SOM HELST. Det som brukar hända är att jag tittar, blir alldeles proppfull av inspiration på smink-looks jag vill göra och outfits som jag vill sy, jag blir peppad och känner för att skapaskapaskapa, oooooooch... Sedan gör jag inget åt det. Bara låter inspirationen simma omkring däruppe i min havergrynstallrik till hjärna, så att jag har massvis med lösryckta idéer till projekt utan någon fast substans, och så kommer jag ingenstans och så blir jag ledsen. Testa inte detta hemma, barn, 0/10 skulle inte rekomendera. MEN, idag fick jag faktiskt tummen ur röven eller hur fan man nu säger, och ritade några jävla kostymskisser fast jag inte har en jävla susning om hur man gör det. Ursäkta att jag svär så dant men jag är bara så PEPP.
De färgar av sig för jag hade inga vattenfärger hemma så jag fick ta ögonskuggor, och jag kan inte rita händer, fötter eller ansikten, så jag sket i det. Jag trodde ju inte att jag kunde rita alls, så jag ser ändå detta som en vinst.
 
Det var allt jag hade att säga. Jag är så på så himla bra humör nu så jag tror inte jag kommer kunna somna, utan kommer bara ligga och tänka på hur glad jag är. Sweet.

En liten såndarä takeover döh

HEEEEJ FANNYS KOMPISAR.
Eftersom Fanny typ ldrig bloggar längre så känner jag att det är min skyldighet, som hennes bästa vän, att uppdatera er om vad hon har för sig. I skrivande stund sitter jag ensam i hennes lägenhet och har snott hennes dator (obviously), och nu tänkte jag att vi skulle diskutera den viktigaste händelsen i både mitt och Fannys liv för tillfället... Jag är fortfarande psykiskt instabil efter det som har hänt och det kommer antagligen ta en lång tid att åerhämta sig efter detta. Jag pratar självklart om säsongspremiären av The Walking Dead. Har ni inte sett första avsnittet på säsong 7 SÅ LÄS INTE VIDARE!!!!!

SPOILER ALERT
 
 
 
 
 
SPOILERSSSSSSSSSSS
 
 
 
 
 
SPOILEEEEEEEERS LÄS EJ!!!!!!!!!!
 
 
U HAVE BEEN WARNED.
1. Abraham. Ingen big deal om man jämför med restan av allt som hände. Man vill självklart att alla ska leva och vara en big happy family, men om någon nu måste försvinna så känns Abraham som den "minst intressanta" karaktären att skona livet på (låter så hemskt ni måste förstå att jag pratar i relativ form om allt vill inte att någon ska dö och har mått dåligt hela natten okej bra).
Bildresultat för the walking dead season 7
 
2. Carl. Jag ÄLSKAR Carl så så så mycket. Han är så fin och så gullig och så bra och så fin och så bäst och jg är så glad över att han kom undan oskadd. Och jag grät sååååå mycket när Rick höll på att hugga av hans arm!?!?!?!? Och när han kramade Maggie alltså SNYFTTTTTTT.
Bildresultat för the walking dead season 7
 
3. Glenn. INGET HÄNDE GLENN OCH HAN MÅR BRA OCH HAN & MAGGIE LEVER LYCKLIGA I ALLA SINA DAGAR OKEJ. Förnekelse. Förnekelse. Förnekelse. 
Bildresultat för the walking dead season 7

Nu ska jag fortsätta att återhämta mig genom att äta min egen vikt och godis och gråta.
Ha det gött!

/ LINA

Jag älskar den här soffan ohälsosamt mycket

HEJ KOMPISAR.
Oooh, shit pommes frites. Den senaste tiden har jag jobbat och grejer hela, hela tiden. Vad är fritid, liksom? Jag vet inte, för jag har ingen. Inte för att jag har så mycket emot det, för när jag har grejer för mig hela tiden hinner jag inte tänka så mycket på typ, dödens oundviklighet och sådant där. Dessutom älskar jag mina jobb, men ändå. Man blir en gnutta trött. Nu har jag haft två hyfsat lediga dagar i alla fall, och varit hemma hos mina föräldrar och bara myst. I söndags kväll när jag kom hit somnade jag klockan sju på kvällen och sov till elva, på förmiddagen. Jag vet inte hur många timmar det är för jag pallar inte räkna, men det bevisar i alla fall hur trött jag var.
Mina föräldrar har förresten, appropå absolut ingenting, köpt en ny soffa, som jag sitter i nu. Och alltså, den är SÅ STOR. Jättefin och jättemysig och SÅ STOR. Man skulle kunna få plats att ligga två personer raklånga i den. Mmmmmh, detta är livet.
Dom har köpt ett nytt soffbord också, som är i vit marmor med guldiga ben. Är det bara jag, eller känns den väldigt Therese Lindgren-ig? Jag gjorde extra fin frukost bara för att visa. Så himla Tetzipetzi ju?? Fett coolt.

RSS 2.0