Hur man förstör sitt liv med en tv-serie, av och med Fanny

HEJ KOMPISAR.
Jag befinner mig just för tillfället i en liten emotionell chock. Igår var det ju Alla hjärtans dag, och det är jättefint att fira kärleken och blablabla, MEN HALLÅ VEM BRYR SIG OM DET NÄR DET KOM ETT NYTT AVSNITT AV THE WALKING DEAD??? Ja. Ett nytt avsnitt, för första gången sedan innan jul. Om du följer The Walking Dead och inte har sett det senaste avsnittet, se då detta som din officella spoiler. SPOILER SPOILER SPOILER.
 
 
 
 
 
SPOILEEEER.
 
 
 
 
 
 
 
 
SPOOOOOOOOILER.
 
 
 
 
 
 
 
 
SPOIIIIIIIIIIIILER.
 
 
 
 
 
 
Okej, så där. Nu är jag fri att prata om mitt känslomässiga trauma. Vad i HELVETE var det där ens för ett avsnitt? Va va VA???? Man kan inte bara gå runt och döda karaktärer till höger och vänster hela tiden, det känns fasen som att mitt hjärta har blivit utslitet och stampat på. Inte för att det var karaktärer som jag brydde mig särskilt mycket om, men ändå. 2 much death 4 me.
Fast även om jag kanske inte brydde mig så mycket om karaktärerna, så brydde jag mig om var karaktärerna var på väg. Till exempel Carl och han, eh, den där... (omg vad hette han nu igen fuk fuk pinsamt jag googlar lite snabbt och skriver sedan klart meningen och ingen behöver veta att jag inte kom ihåg UUH sneeky) RON. Carl och Ron. Jag gillade väldigt mycket var de var på väg. Som den överfulla tumblr-fangirl-ship-soptunnan jag är kunde jag inte låta bli att hoppas på ett gulligt litet förhållande där, men mina drömmar blev snabbt krossade. Som vanligt.
Don't ship things, kids. Never.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0