Oooh, shit pommes frites. Den senaste tiden har jag jobbat och grejer hela, hela tiden. Vad är fritid, liksom? Jag vet inte, för jag har ingen. Inte för att jag har så mycket emot det, för när jag har grejer för mig hela tiden hinner jag inte tänka så mycket på typ, dödens oundviklighet och sådant där. Dessutom älskar jag mina jobb, men ändå. Man blir en gnutta trött. Nu har jag haft två hyfsat lediga dagar i alla fall, och varit hemma hos mina föräldrar och bara myst. I söndags kväll när jag kom hit somnade jag klockan sju på kvällen och sov till elva, på förmiddagen. Jag vet inte hur många timmar det är för jag pallar inte räkna, men det bevisar i alla fall hur trött jag var.

Mina föräldrar har förresten, appropå absolut ingenting, köpt en ny soffa, som jag sitter i nu. Och alltså, den är SÅ STOR. Jättefin och jättemysig och SÅ STOR. Man skulle kunna få plats att ligga två personer raklånga i den. Mmmmmh, detta är livet.

Dom har köpt ett nytt soffbord också, som är i vit marmor med guldiga ben. Är det bara jag, eller känns den väldigt Therese Lindgren-ig? Jag gjorde extra fin frukost bara för att visa. Så himla Tetzipetzi ju?? Fett coolt.